Vad LESS jag blir när saker bara upphör att fungera! När saker som borde vara enkla och självklara bara krånglar.. och alla som känner mig vet att jag hanterar motgångar dåligt, jag blir skitarg och halvt hysterisk.. tror att himlen ska rasa ner över oss och att vi bara ruttnar ihop. Eller nja, stora motgångar hanterar jag relativt bra, rätt lustigt egentligen.. men jag är väl mer så att "när det gäller så gäller det". Men ni vet dem där små störiga grejerna som bara gör en frustrerad och allmänt nervös/orolig/oavslappnad.. dem har jag svårt att hantera, jag ältar och förstorar upp saker och tvivlar på att det löser sig helt enkelt. Sen gör jag gärna en höna av en fjäder också, jag menar - varför inte göra problemen lite värre än dem redan är? Jag får huvudvärk av mig själv alltså..

Hur som helst, så har jag för tillfället två irritationsmoment i min annars rätt rofyllda vardag - om man bortser från 1-åringen vars mål här i livet tycks vara att göra sin mor gråhårig i förtid, haha - skämt åsido!

Irritationsmonent numero UNO :

- Jag provade ju på att hoppa in och jobba extra en helg förra månaden som ni kanske minns? Nåväl, just i det sammanhanget fick jag ju ( givetvis ) timlön - vilket innebär att lönen kommer månaden efter.. i detta fallet den 27 April. Fick jag någon lön då frågar ni er nu. NEJ, klart som fan fick jag inte det! Något har blivit fel på lönekontoret så dem har missat att betala ut den till mig, why the hell not? Jag blir inte ens förvånad.. men det är så förbannat tröttsamt, för jag kände det liksom på mig.. att något bara skulle skita sig. Min chef håller på reda ut det nu, ordnar så att dem gör en extrautbetalning. Eh jahaa, det kan dem ju fethajja att dem ska göra.. hur svårt kan det vara? Jobbar man så ska man ha betalt, END OF STORY..

Irritationsmoment numero DOS :

- Liam har stått i dagiskö sedan han var 3 veckor gammal och vi har önskat intagningsdatum den 1 Augusti - fortfarande har vi INTE fått besked och vi närmar oss Maj månad. Stressmoment AB kan jag meddela.. Kent är lugn som en filbunke i vanlig ordning och kör sitt dagliga mantra " det ordnar sig" medans jag kontrar med " men tänk om...". Jag har ringt och det är forfarande inte klart, så det är bara att vänta ut tiden. Men man tycker jag att dem kunde ha LITE bättre framförhållning! Det finns folk som har jobb att gå tillbaka till, mamma/pappadagar som börjar ta slut osv osv - eller helt enkelt så att barnen är i behov av dagis! Ska det behöva ta sån jävla tid, undrar jag?

Såja, nu har jag fått kräka ur mig det också.. idag har vi varit på Öppna Förskolan med Hanna & Leo, jätteroligt var det som alltid! Liam sitter här bakom mig och slamrar med sina kastruller som driver mig till vansinne.. men jag får vackert skylla mig själv som köpte dem, inte sant? Jag ska strax förbereda dagens kvällsmat som är köttfärslimpa.. gårdagskvällen gick fint förresten, han somnade utan protester strax efter 18.3o   Nej fy, nu måste jag ha kaffe - tjingeling!