Äntligen, ÄNTLIGEN så är det sommar på riktigt - den är efterlängtad utav många skulle jag tro. Dem flesta har ju semester/sommarlov osv just under denna perioden så det är säkert uppskattat med sol och värme.. för varmt är det!

Själv är jag inne på min näst sista vecka som mammaledig, har nästa vecka ledig också - då är även Kent hemma, och sen är det dags att återvända till "verkligheten". Shit,så fort det har gått.. 1 ½ år bara sådär, och jag tyckte nyss det var runt 2 månader kvar innan jag skulle tillbaka, men nu är det inte ens 2 veckor kvar. Gulp! Men det känns så fint, överlag så känns det mer bra än dåligt.. jag ser fram emot att komma igång om dagarna, ha lite rutiner osv.

Och dagarna dem går, i rask takt.. midsommarhelgen har passerat och nu är vi snart inne i en ny månad. Jag själv blir 27 år "gammal" på fredag, det är också en grej.. vad hände med alla åren? Jag var ju "nyss" 20.. 22 ... 25? Nu är man liksom vusen, det finns ingen återvändo.. när man kommer på sig själv att använda ordet "ungdomar" om folk i 16-17-årsåldern, så vet man att det är rätt kört   

Vi har haft en bra helg iallafall, fartfylld och med strålande väder!

Midsommarafton ( fredag ) spenderade vi med Martin, Hanna & Leo.. vi grillade, fikade, barnen badade osv osv. Jättemysigt och alldelles lagom.. vädret såg lite mysko ut till en början, men mot eftermiddagen blev det fint och vi var ute hela dagen.

Midsommardagen ( lördag ) så var vi på Sibbarps Marknad med Katarina, Lie och alla barnen.. ungarna åkte karuseller och vi vandrade runt,runt. Sen drog vi oss hem mot oss, satte oss nere på gården med kaffe och kidsen fortsatte leka.. efter några timmar sa vi adjö och Liam slocknade rätt omgående när vi kommit upp.

Söndag så stack jag och Hanna ut på shoppingrunda, barnen stannade hemma med Kent & Martin. Fick massor handlat ; skor, kjol, shorts, 3 linnen, 3 tröjor, kläder åt Liam osv. Ramlade innanför dörren runt 19-tiden och han lagom säga godnatt till lilleman som låg i sin säng.. superhärlig dag, skönt att kunna komma iväg och lulla runt i affärer utan ungar som gnäller och försöker klättra ur vagnen.

Och igår var jag och Liam på stranden hela eftermiddagen, badade och solade.. underbart väder var det! Kent mötte upp oss när han slutat jobba och efter en stund gick vi hemåt allesammans..  idag ska vi iväg igen, vet dock inte om det blir stranden igen, vill inte riskera att lillfisen bränner sig, solen tar rätt hårt. Men något blir det, jag måste iallafall köpa en bikini - DET är ett måste!

Todeloo för now, nu ska jag ta huliganen här som ätit upp sin macka och kallar på mig, hörs sen!

Jajjemän, det är vad jag har.. bihåleinflammtion. Har ju varit förkyld i drygt 4 veckor nu, näsan har varit tvärtäppt och snoret allt annat än mysigt.. det är för mig ett mysterium hur en enda människa kan producera så jävla mycket snor? Hur som helst har jag väl inte gjort så mycket åt det mer än att överkonsumera nässpray som i sin tur slutade hjälpa.. inte för att det gjorde så stor nytta från start. Men dem senaste dagarna har jag börjat få ont i ansiktet, bakom näsan och upp mot ögonen.. det har varit ett sån jäkla tryck emellanåt så det är obeskrivligt. Kunde knappt somna inatt och natten före för det var så obehaligt..halva ansiktet stramar och det känns som om näsan ska explodera.

Så jag fick till slut nog och ringde vårdcentralen imorse, fick en tid till klockan 10:oo hos en superhärlig läkare som ganska snabbt konstaterade bihåleinflammation.. Han skrev ut pencillin och tabletter för att lösa upp slemhinnor/"snorvägar" istället för att använda nässpray. Så nu hoppas jag detta är fort över och förbi, pallar inte.. jag vill bara kunna andas igen! Och slippa ha ett stort tryck över ansiktet var och varannan minut..

Liam sover middag och jag har precis ätit en sen frukost,har ingen direkt aptit på morgonen längre pga näsan.. när han vaknat ska vi förmodligen träffa Martin & Leo så får kidsen leka lite. Förhoppningsvis kommer Kent hem lite tidigare idag eftersom det är helg i några dagar sen.. snart är vi lediga lite tillsammans, K jobbar bara nästa vecka också och sen går han på pappaledighet. Och jag, jag börjar jobba om drygt 2 veckor - det känns faktiskt mycket bra!

Annars har det inte hänt så mycket, dem senaste dagarna har vi spenderat med Martin & Leo - på lekplatsen och lite varstans. Hanna har ju börjat jobba sedan ett par veckor tillbaka så jag får nöja mig med hennes andra hälft istället,haha..

Och imorgon är det Midsommarafton -vad ska ni hitta på? Vi ska grilla med Hanna, Martin & Leo.. ungarna ska få leka av sig ordentligt och ev. få bada lite om vädret tillåter. Annars är det marknad och shopping som gäller resten utav helgen och som vanligt hoppas vi på att sommaren är är för att stanna! Nu ska jag slå på lite kaffe och vänta på att min  goa trollunge ska vakna.. som för övrigt haft en förvånansvärt lugn dag  

Som rubriken lyder.. så är Liam lika klåfingrig som alltid. Vi trodde i vår enfald att han tonat ner det lite eftersom han ( åtminstone ) slutat riva ut allt i köksskåpen och numera nästan låter Tasha ha sina matskålar + innehåll ifred. Men ack, vad vi bedrog oss.. allt, precis allt ska han peta på! Sakta,sakta närmar han sig föremålet med sitt långfinger ( han använder sällan sitt pekfinger ) samtidigt som han tittar på oss med ett lömskt leende - varav vi i vår tur säger "Neeej Liam.." . Varför säger man ens så? Det verkar bara sätta igång något inom honom, något som gör att suget att "pilla"  ökar något drastiskt.. och det hindrar honom defintivt inte.

Och det hela går alltid överstyr, det ska pillas ett x antal gånger för att sedan börja slamra och slita i sakerna, givetvis samtidigt som han gapskrattar eller nästan hyperventilerar så uppjagad han blir. Man får säga åt honom tusentals gånger ( ingen överdrift ) "Nej, Liam".. "sluta nu..".. "hör du vad jag säger".. "Nu SLUTAR du".. och självklart hör han vad vi säger, men intresset att lyssna är långtifrån stort. Han bara glor på oss lite nonchalant och gör samma sak igen.. eller så tittar han inte alls, han vrider och vände sig och vägrar få ögonkontakt - flinar lite och gör som sagt, samma sak igen.

När det hela gått så långt så man får bära honom därifrån så får han spaghettiarmar & spaghettiben, totalt lealös.. han bara "hänger" i famnen på en. Han kan inte stå, inte sitta, inte gå.. ingenting, det är som om han inte har en muskel i kroppen. Och i samma veva kommer utbrottet, helt plötsligt kan han minsann röra sig - för då slänger han sig dramatiskt ner på golvet och skriiiiker så högt han bara kan! Där ligger han en stund och är så otroligt arg som det liknar ingenting.. och denna cirkus upprepas ett antal gånger per dag.

Han har nämligen lärt sig det alla barn någongång lär sig, antar jag - att när jag inte får som jag vill, då ställer jag till med en scen. Han har även börjat med det charmiga "rymningsprojektet", när vi är ute på gården och leker t.ex så ska han alltid sticka. Springer, springer fort som bara den mot trapporna ner mot gatan och ska börja traska ner för trappstegen.. så får man tag i honom och ska leda honom därifrån, varav han helt plötsligt inte kan gå utan lägger sig raklång på asfaltet och vägrar resa sig. Till slut får man lyfta upp honom och då börjar motoriken fungera igen, för han slänger sig fram och tillbaka i famnen på en och skriker/gnäller/grymtar - släpp ner miiiiiiig!

Jösses Amalia, man får verkligen känna att man lever emellanåt.. och att försöka förklara för en busig  ( snart ) 16-månaders liten pojke att vissa saker får man helt enkelt inte göra - det mina vänner, är en ren vetenskap! Men så är det ju bara, man får ta det onda med det goda och hoppas att man lyckas i slutändan - att han blir en någolunda väluppfostrad ligist som någongång i en avlägsen framtid faktiskt lyssnar och bryr sig om vad mamma och pappa säger. Vad tror ni, är det en hopplös väntan? Förmodligen.. snart kommer den dagen då han slutar grymta och istället kan prata för sig, och det blir säkert inte lättare då   

Förresten, så har vi en ny favorit här hemma - Karlsson på Taket! Javisst, Liam älskar den filmen, han är alldelles förtrollad och sitter med munnen öppen och bara glor dem första 15 minutrarna. Sen så är han totalt koncentrerad, han skrattar när det är roligt ( enligt honom då ), diggar när musiken spelas, sitter och tjoar,pratar och lever sig verkligen in filmen, minut för minut!Han kan sitta mitt på golvet och man ser att han verkligen njuter!

När filmen väl är slut och dem spelar musiken som hör till så ställer han sig upp och dansar för fullt - svänger på huvudet, skakar på rumpan och slänger upp armar i luften.. det är bara och inse, Karlsson har tagit över mitt barn!

Vi har ju provat alla Astrid Lindgren´s filmer utan något engagemang från hans sida, han har aldrig varit mycket för tv och film - bortsett från "I drömmarnas trädgård" . Och om sanningen ska fram, så har jag dragit mig för att sätta på Karlsson, för jag tål honom inte.. med handen på hjärtat. Han är så elak, gamig och sur - fy fan så vidrig han är. Men för en tid sedan testade jag och jovisst, självklart älskade Liam filmen! Det slår aldrig fel    Så den visas ett antal gånger, dag ut och dag in.. nåväl, vad gör man inte för sina barn? Fast jag måste erkänna, att Karlsson på taket är ju nästan på gränsen till tortyr.. och vi är såå trötta på filmen här hemma ( Jag & Kent dvs.. ) så det är hemskt!

Jag glömmer bort denna sidan, glömmer att den finns och glömmer att logga in. Jag såg att det snart är 14 dagar sedan jag skrev sist.. och nu - precis som så, har jag dåligt med motivation för detta, men jag lever och hör av mig då och då.

Ingen sensationellt har hunnit hända under dessa 2 veckorna, i vanlig ordning minns jag knappt vad vi gjort mer än dem senaste dagarna så för er skull ( och mitt dåliga minnes ) kan jag dra en kort resumé..

I torsdags stack jag & Liam in till stan och träffade Anneli, fikade och knallade runt - hittade lite kläder att lägga pengar på, tur va?    Jättetrevligt var det, ända tills det var dags att röra sig hemåt på eftermiddagen, jag tyckte Liam var lite konstig/hängig.. han låg liksom bara helt pladask i vagnen och andades tungt. Förstod nästan direkt att det var feber på ingång, ni vet - ingen känner sina barn bättre än en själv och man lär sig snabbt att läsa av dem och tyda alla signaler. Jovisst, väl hemma visa tempen feber så han låg utslagen resten av kvällen och vi fick i honom enbart dricka + alvedon och litem,lite välling. Natten var hemsk, han sov med mig i sängen och Kent parkerade sig i soffan för att få lite sömn då han skulle jobba dagen efter. Lilleman vaknade runt 1-tiden ( natten ) och grät hysteriskt, febern var inte speciellt hög - men han skakade och betedde sig bara märkligt. Jag blev ( såklart ) halv hysterisk och fick väcka Kent som är den mer lugna av oss.. efter alvedon, dryvck och omhändertagande av pappa så somnade vår trollunge dock om och dagen efter var han feberfri och pigg som en mört! Förmodligen var det värmen som påverkade honom så, usch.. fan så obehagligt.

Och fredagen var lugn, febern var som sagt bortflugen och han var som vanligt. Kent var iväg på kvällen, så Hanna & Leo kom hit och umgicks med mig & Liam.. vi käkade pizza, ungarna lekte,dansade och rev halva lägenheten ( i vanlig ordning ) - jättemysigt hade vi   

I lördags hade vi bjudit hem Hanna, Martin & Leo på middag, supertrevligt var det! När dem lämnat oss på kvällen bäddade jag och Kent iordning på vardagsrumsgolvet och där låg vi och glodde på film halva natten   

Och slutligen söndag, med andra ord igår - så stack jag & Hanna iväg till IKEA utan vare sig barn eller män, fantastiskt skönt! Fick shoppat lite nödvändigheter såsom taklampa till vardasgrummet, grejer till Liam, kökspall, blommor, klädhängare osv. Väl hemma igen så fick vi besök av Kent´s lillebror Björn, han tatuerade klart  K´s halvfärdiga tatuering på magen.. fy faaaaan, såg icke skönt ut!

Just nu sover lilleman, men han lär vakna närsom och då ska vi ut en sväng på lekplatsen.. vädret är kanon och det vore bara skamligt att sitta inne. Nej, mina kära vänner det var allt för denna gånge.. tjingeling!

Jag är totalt värdelös på att uppdatera mig här, det är egentligen inte av något specifikt skäl.. jag finner bara aldrig någon riktig motivation, eller ork. Men nu sitter Kent ändå och spelar x-box, lilleman sover och jag har precis läst ut min bok.. så - jag gör ett försök. Det var drygt 2 veckor sedan jag senast klottrade ner något här och om sanningen ska fram minns jag knappt vad som hänt sedan dess?

Lekplatsen spenderade vi hela förra veckan på vill jag minnas, tills fredagen kom och Liam blev sjuk. Han hade feber och kräktes, var allmänt hängig och bara sov.. det gick dock snabbt över och på lördagen var han feberfri, men fortfarande trött.Sen var det min tur, jag har varit/är superförkyld och bara varit helt slut - spenderade i princip hela helgen på soffan med snorpapper och nässpray. Nu är jag på bättringsvägen,förkylningen sitter i - men jag är åtmisone pigg igen och känner att det finns hopp om bättre tider, haha.

Och istället är det Kent´s tur nu - han är jätteförkyld, ont i halsen och kallsvettas.. ni kan ju bara tänka er hur han gnäller   Karlar som är förkylda alltså, jag fattar inte.. det är som om dem helt plötsligt fått allt liv utsugna ur sig och blir totalt handlingsförlamade. Till råga på allt envisas han med att demonstrera för mig hur täppt han är i näsan, detta genom att i total tystnad andas/väsa ut genom näsan och så säger han " Lyssna, lyssna.."  .." HÖR du, jag kan inte ens andas genom näsan" eller den andra varianten " HÖR.. jag kan bara andas ut genom ena näsborren". Jag kan tillägga att denna shown bjuder han på minst 3 gånger per dag och det är samma visa varje gång han är förkyld. Arma, arma man - det är en tuff värld vi lever i!   

Denna veckan har vi mest kurerat oss, en ynka dag ( tror jag ? ) fick vi fint väder, vilket var igår och då spenderade vi dagen ute. Sedan har det bara regnat och regnat.. och regnat.  Men jag hoppas på fint väder till helgen, eller åtminstone nästa vecka så att man kan hitta på lite grejer.. nu är det ju trots allt sommar och den vill man spendera utomhus, inte inomhus.

Snart börjar jag jobba igen, närmare bestämt den 12 Juli - efter 1 ½ år som mammaledig. Det ska bli roligt faktiskt, jag ser fram emot det och det blir mysigt för grabbarna att få några veckor för sig själva! Men en vecka ledigt har vi tillsammans allihopa, veckan innan jag börjar jobba igen är Kent också ledig.. det är vi glada över. Sen har jag ju lediga dagar mitt i veckan + på helgerna och har korta arbetsdagar,  - så det blir hur fint som helst tror jag.   

Nu, mina vänner, ska jag försöka slita min man från sitt spel och kanske få honom att slå på en film istället.. hej så länge och ta hand om er!

Bjuder på ett par bilder på lillfisen från igår, ätandes på en glass :