Direktlänk till inlägg 22 april 2010

Mina finaste.

Av Josefin - 22 april 2010 20:37

Vår gosse blir bara större och större , var dag känns det som om det händer något nytt. Det är en speciell upplevelse, att få följa ett barns uppväxt och utveckling från "START" så att säga. Att se honom utvecklas för var dag som går - att sakta men säkert se honom gå från att vara vår lilla bebis, till att vara en pojke. Att få vara med och uppleva alla hans egenskaper och se vem just Liam blir, hur han blir.


Det är fantastiskt, tänk att det alltid finns någon som behöver dig - någon som älskar dig ovillkorligt, som räknar med dig i vått och torrt. Att jag / du är någons hela värld, trygghet.. att vad som än händer,hur skrämmande saker än kan verka - så är allting okej, så länge man har mamma. ( Och pappa ). Så var det iallafall för mig när jag var liten. Den känslan ni vet?


Det är mäktigt och omtumlande, ett stort ansvar att bära och jag kan förstå att det inte alltid är lätt. Jag förstår att alla föräldrar ( inom rimliga gränser ) gör så gott dem kan med dem resurser dem har.. man vill ju inget annat än det bästa för sina barn. Men det kan nog vara lätt att känna sig otillräcklig ibland, att se tillbaka och känna att det ändå inte räckte till.. men så är nog sällan fallet - har man gett kärlek och lyckats uppfostra en bra människa så har man gett allt!


Hur som helst, det blev lite diffust det här.. jag slänger mest bara ur mig vad som finns i huvudet. Därinne förstår jag ju precis vad jag menar, men när det ska printas ner för att delas med andra - så är det ibland svårt att föra det vidare så att folk snappar upp det på mitt sätt. Dessa dagar när vi varit dåliga så har vi ju varit hemma en del och bara umgåtts och jag kommer på mig själv ibland att jag bara sitter och tittar på honom, Liam och blir lika fascinerad var gång över hur stor han blivit, hur fin han är, hur rolig och egendomlig han är allt som oftast och mest av allt så blir jag bara så lycklig över att jag har honom! Hur dålig en dag än skulle vara, så har jag alltid honom.. och vad kan slå det?


Jag känner mig verkligen lyckligt lottad.. ibland måste man gå igenom lite skit för att hamna rätt och det har jag sannerligen gjort. Jag har världens, för mig, underbaraste sambo som även är en fantastisk pappa.. han har förändrat mitt liv och även gett mig det finaste jag har, vår son. Dem är det bästa som hänt mig  


   

 
 
Ingen bild

Sofia

23 april 2010 08:49

det var fint skrivet Josefin och jag tycker du får ut dina tankar helt perfekt, iaf som jag uppfattar det men sen kan jag ju förstås inte veta om du tänker något annat än du skriver haha.. Brukar också bli förundrad över vad Neo tar sig för och hur han ens kan veta att man gör si eller så för det är ju inte så att man lär dem allt utan att de på något sätt bara kan det ändå. Det har ju hänt mycket under hela det här året men jag tycker att man ser det extra mycket nu på något sätt, de pysslar och grejar med allt HELA tiden och det är ju inte alla saker som man har lust att uppmuntra kanske men jag har ofta svårt att hålla mig för skratt (vissa dagar skrattar jag dock inte kan jag ju säga...) när napparna flyger ner i toan, kläderna i lådan näst högst upp åker ur pga att skrutten dragit fram pallen dit och klättrat upp, han vips står naken på vardagsrumsbordet eller på fönsterbrädet mm mm mm... Vem hade kunnat tro allt det här för ett år sen :-)

 
Jasas

Jasas

24 april 2010 00:17

Hjälp! Här sitter jag och gråter också hör jag Björn komma körandes ute på gatan.. han kommer undra vad som hänt eftersom jag gråter.. haha! Nåväl, det bjuder jag på!

Så fint skrivet.. och så.. uppriktigt, på något vis. Så naket och fint. Och jag säger jag bara såhär;

DU ÄR SÅ VÄRD DETTA MED DINA FINA KILLAR!!!! Och Tasha! :D

http://jasas.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Josefin - 4 juli 2010 22:11

Ja, vem fan orkar egentligen sitta framför en dataskärm när det är skållande hett var man än vänder sig? Så här blir det inte mycket bloggande, dagarna tillbringas utomhus och kvällarna spenderas i soffläge,haha.. inte riktigt, men då inte långt viss...

Av Josefin - 29 juni 2010 10:04

Äntligen, ÄNTLIGEN så är det sommar på riktigt - den är efterlängtad utav många skulle jag tro. Dem flesta har ju semester/sommarlov osv just under denna perioden så det är säkert uppskattat med sol och värme.. för varmt är det!   Själv är jag in...

Av Josefin - 24 juni 2010 13:04

Jajjemän, det är vad jag har.. bihåleinflammtion. Har ju varit förkyld i drygt 4 veckor nu, näsan har varit tvärtäppt och snoret allt annat än mysigt.. det är för mig ett mysterium hur en enda människa kan producera så jävla mycket snor? Hur som hels...

Av Josefin - 22 juni 2010 17:37

Som rubriken lyder.. så är Liam lika klåfingrig som alltid. Vi trodde i vår enfald att han tonat ner det lite eftersom han ( åtminstone ) slutat riva ut allt i köksskåpen och numera nästan låter Tasha ha sina matskålar + innehåll ifred. Men ack, vad ...

Av Josefin - 21 juni 2010 14:27


Förresten, så har vi en ny favorit här hemma - Karlsson på Taket! Javisst, Liam älskar den filmen, han är alldelles förtrollad och sitter med munnen öppen och bara glor dem första 15 minutrarna. Sen så är han totalt koncentrerad, han skrattar när det...

Presentation


Josefin heter jag som skriver om vardagliga ting - livet som mamma,sambo,kvinna - you name it! Bor i Malmö tillsammans med världens bästa Kent och vår son Liam som är född den 8 mars 2009.Här finns även hunden Tasha som är 5 år.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26 27 28 29
30
<<<
April 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards