Mina irritationsmoment är borta med vinden, allting löste sig och jag svävar på små moln just nu - dagen blev en fantastiskt dag med bra besked och jag är så GLAD!'

Lönen kommer nästa vecka, min chef har ringt och fxat med lönekontoret som tydligen har något nytt system bla bla bla, jag brydde mig mindre.. men pengarna kommer inom kort! Så det tackar vi för..att man får lön för mödan liksom.

Jag ringde stadsdelsförvaltningen idag och pratade med hon som är ansvarig för dagisplatser m.m och hörde hur det går.. och hon sa att hon precis satt med papprena i handen och skulle skicka väg dem. LIAM HAR FÅTT DAGISPLATS! Jag blev såååå jävla glad kan ni tro! Ringde Kent direkt..

Till råga på allt fick han dessutom plats på vårt första önskemål ( man kan ju önska plats på specifika dagis om man vill ) och vi valde 3 dagis.. varav 1:an är ett jättemysigt litet dagis med inte alltför många barn, dem har en kock så dem

lagar maten själva.. det var det som tilltalade oss mest, osv osv. Hon sa att vi hade flyt, för Liam stod först i kön till det dagiset och det var fullt.. men så fick dem besked nu att ett barn ska sluta så då fick han den platsen. Tjohoo! Så 2 Augusti börjar inskolningen    SWEET!

Idag har jag och lillfisen varit på mitt jobb och hälsat på, hade möte med min chef klockan 11.oo också - gick igenom lite inför min återkomst. Sen gick vi ner och hälsade på mina arbetskamrater, Linda kom också förbi med sin lilla Olivia som bara är 1 månad - en liten,liten sak.. Liam såg ju enorm ut bredvid henne   

Nu sover han middag och jag dricker kaffe.. ska ta och pyssla lite här hemma nu, ciao!

Vad LESS jag blir när saker bara upphör att fungera! När saker som borde vara enkla och självklara bara krånglar.. och alla som känner mig vet att jag hanterar motgångar dåligt, jag blir skitarg och halvt hysterisk.. tror att himlen ska rasa ner över oss och att vi bara ruttnar ihop. Eller nja, stora motgångar hanterar jag relativt bra, rätt lustigt egentligen.. men jag är väl mer så att "när det gäller så gäller det". Men ni vet dem där små störiga grejerna som bara gör en frustrerad och allmänt nervös/orolig/oavslappnad.. dem har jag svårt att hantera, jag ältar och förstorar upp saker och tvivlar på att det löser sig helt enkelt. Sen gör jag gärna en höna av en fjäder också, jag menar - varför inte göra problemen lite värre än dem redan är? Jag får huvudvärk av mig själv alltså..

Hur som helst, så har jag för tillfället två irritationsmoment i min annars rätt rofyllda vardag - om man bortser från 1-åringen vars mål här i livet tycks vara att göra sin mor gråhårig i förtid, haha - skämt åsido!

Irritationsmonent numero UNO :

- Jag provade ju på att hoppa in och jobba extra en helg förra månaden som ni kanske minns? Nåväl, just i det sammanhanget fick jag ju ( givetvis ) timlön - vilket innebär att lönen kommer månaden efter.. i detta fallet den 27 April. Fick jag någon lön då frågar ni er nu. NEJ, klart som fan fick jag inte det! Något har blivit fel på lönekontoret så dem har missat att betala ut den till mig, why the hell not? Jag blir inte ens förvånad.. men det är så förbannat tröttsamt, för jag kände det liksom på mig.. att något bara skulle skita sig. Min chef håller på reda ut det nu, ordnar så att dem gör en extrautbetalning. Eh jahaa, det kan dem ju fethajja att dem ska göra.. hur svårt kan det vara? Jobbar man så ska man ha betalt, END OF STORY..

Irritationsmoment numero DOS :

- Liam har stått i dagiskö sedan han var 3 veckor gammal och vi har önskat intagningsdatum den 1 Augusti - fortfarande har vi INTE fått besked och vi närmar oss Maj månad. Stressmoment AB kan jag meddela.. Kent är lugn som en filbunke i vanlig ordning och kör sitt dagliga mantra " det ordnar sig" medans jag kontrar med " men tänk om...". Jag har ringt och det är forfarande inte klart, så det är bara att vänta ut tiden. Men man tycker jag att dem kunde ha LITE bättre framförhållning! Det finns folk som har jobb att gå tillbaka till, mamma/pappadagar som börjar ta slut osv osv - eller helt enkelt så att barnen är i behov av dagis! Ska det behöva ta sån jävla tid, undrar jag?

Såja, nu har jag fått kräka ur mig det också.. idag har vi varit på Öppna Förskolan med Hanna & Leo, jätteroligt var det som alltid! Liam sitter här bakom mig och slamrar med sina kastruller som driver mig till vansinne.. men jag får vackert skylla mig själv som köpte dem, inte sant? Jag ska strax förbereda dagens kvällsmat som är köttfärslimpa.. gårdagskvällen gick fint förresten, han somnade utan protester strax efter 18.3o   Nej fy, nu måste jag ha kaffe - tjingeling!

Fy FAN för att vara ensamstående, känner jag såhär rent spontant! Jag tror att jag är trött in i varenda liten partikel i kroppen för tillfället. Hujeda mig!

Vi har haft en underbar dag tillsammans jag och mitt lilla troll, shoppat och flängt runt halva stan..han har varit en liten solstråle hela dagen - bussresorna var dagens höjdpunkt, som vanligt. Liam´s stora nöje är att flirta med alla medpassagerare och GUD NÅDE den som inte vill leka tittut eller le åt honom hela resan, då typ "harklar" han jättehögt och verkligen stirrar ut personen i fråga - ända tills han får ett leende eller någon kommentar. Ungar alltså, uppmärksamhet vet dem minsann hur man skaffar sig!

Hur som helst, så är jag och lilleman ensamma från det vi vaknat tills han ska sova och lite mer därtill. K är ju iväg med några från jobb, och det är han VÄL värd! Trots att vi är ensamma om dagarna så är jag ju van att K dyker upp runt 16.3o och då flyter saker på lite annorlunda, man kan få gå på toa ifred och göra saker utan att ha en unge hängandes i byxbenet. Men det går, alla tiders, tror den stora anledningen till min trötthet är att han inte sovit middag, endast en liten stund i vagnen när jag provade skor.. sen har vi flängt runt och han har liksom inte kommit till ro, så eventuellt blir det en tidig kväll.. you never know. Så jag har inte fått den där gyllene stunden då man slänger ner sin feta röv i soffan med en kopp kaffe och bara pustar ut.. ni vet vilken jag menar? Tänk att vara ensam varje dag, fy vad jobbigt.. fast det är väl klart en vanesak det också?

Handlat fick vi iallafall.. 2 par skor till mig och 1 par till lilleman, jättenöjd blev jag och vi kom billigt undan! Det blev även lite nya sandleksaker och så hittade jag ett skitsött litet set med kastruller,slevar,grytlappar m.m åt barn så det var jag tvungen att köpa ju. SÅ glad han blev kan ni tro, han har slamrat med dem sedan 15.3o, så att...   hahaha.Börjar ångra mitt köp, det skär snart in hjärnan.."slammer,slammer...slammer,slammer"

Besöket på BVC gick jättebra, han har gått upp och ligger i vanlig ording över sin kurva.. väger drygt 11,5 kg och är 83,5 cm lång   

Nu ska jag ladda batterierna, lite saker återstår : gå ut med vovven, köpa bindor ( för dem glömde jag givevis när vi handlade innan ), kvällsvälling,duschning och nattning.. det känns som om klockan hinner passera midnatt innan vi är klara! Jag vill bara bädda ner mig i soffan och ligga.. ligga och vara orörlig. Vi hörs!

Eva : Tack! Allt är kanon här, trött som ett as dock :) själv, hur mår DU?

Hanna : Bilder på hemmet kommer, i promise - i veckan!

..BILDER FRÅN HELGEN SOM GÅTT..

Jag känner mig helt slut, det känns som om en dusch och krypa ner under täcket - så hade jag däckat som ett litet barn inom 2 minuter! Vi har haft så jävla fint väder hela helgen och har varit ute massor, tror det bidrar till tröttheten.. man brukar väl bli trött utav frisk luft, det blir iallafall små barn - kan man räkna in sig själv där? Och så har jag mens, för er intresserade, det är nog den största orsaken..är så slö.

Igår var vi på lekplatsen med Katarina & Lie + barn och så Hanna & Martin + barn, ungarna lekte och stojade som vanligt.. solen gassade för fullt och jag vill gärna tro att jag fick lite färg. På kvällen käkade jag Kent lite god middag tillsammans ; fläskfilé i ugnen,hammagjorda potatisklyftor,sallad och sås - sen blev dem mys och slappande i soffan för hela slanten..

Idag blev det lekplatsen igen med Martin,Hanna & Leo några timmar, sedan traskade vi hem till dem och blev bjudna på kaffe.. Hanna lagade mat till ungarna och sen lekte dem för fullt, dem är så goa.. mot slutet sprang dem efter varandra hela tiden , det märks att dem blir mer och mer intresserade utav varandra nu, det är inte bara den där "leka-vid-sidan-om-varandra".. dem "pratar" med varandra på sitt egna lilla sätt, skrattar ihop och verkar bara mer medvetna om varandra. Det är härligt att se dem växa tillsammans, dem små trollen!

Jag håller på att föra över lite bilder tagna nu i helgen, tyvärr glömde jag kameran hemma igår när vi var iväg hela högen - men en massa bilder blev tagna ändå. Ska strax slänga in dem! Kent är iväg med Martin och lilleman somnade redan strax efter 18 ikväll,så jag är all alone! Det är inte så dumt ibland   

Imorrn ska jag och lillfisen iväg och handla SKOR, äntligen kommer vi iväg! Vi blir ensamma hela dagen och kvällen, Kent och några av hans arbetskamrater har blivit ivägbjudna av sin arbetsledare. ( Byggchefen på hans nuvarande bygge ) Dem blir hämtade med limousine på eftermiddagen och blir körda till en fin restaurang där dem ska äta middag ( otippat va? ) och sedan bär det av till Stadion för att se fotbollsmatchen mellan Malmö FF - Djurgården - dem får en egen logé där det bjuds på sprit och mat ( igen ). Vilken jäkla LYX va?! Fancy, pancy   

Så jag och Liam ska ha en liten mysdag vi två, shopping på förmiddagen - sen tänkte jag vi skulle käka lunch någonstans.. 14.3o ska vi vara på BVC för vägning och mätning. Sen blir det nog lekplatsen innan vi dras oss hemåt och håller kväll!

Nu ska jag fixa ett inlägg med bilder..tjohooo!

Liam är ju helt fixerad vid Tasha och hennes säng, han ska ligga där flera gånger per dag hos henne - eller så släpar han bara dit sina leksaker och sätter sig i hennes säng.. och hon är oftast helt oberörd,bara pussar på honom   

Vår gosse blir bara större och större , var dag känns det som om det händer något nytt. Det är en speciell upplevelse, att få följa ett barns uppväxt och utveckling från "START" så att säga. Att se honom utvecklas för var dag som går - att sakta men säkert se honom gå från att vara vår lilla bebis, till att vara en pojke. Att få vara med och uppleva alla hans egenskaper och se vem just Liam blir, hur han blir.

Det är fantastiskt, tänk att det alltid finns någon som behöver dig - någon som älskar dig ovillkorligt, som räknar med dig i vått och torrt. Att jag / du är någons hela värld, trygghet.. att vad som än händer,hur skrämmande saker än kan verka - så är allting okej, så länge man har mamma. ( Och pappa ). Så var det iallafall för mig när jag var liten. Den känslan ni vet?

Det är mäktigt och omtumlande, ett stort ansvar att bära och jag kan förstå att det inte alltid är lätt. Jag förstår att alla föräldrar ( inom rimliga gränser ) gör så gott dem kan med dem resurser dem har.. man vill ju inget annat än det bästa för sina barn. Men det kan nog vara lätt att känna sig otillräcklig ibland, att se tillbaka och känna att det ändå inte räckte till.. men så är nog sällan fallet - har man gett kärlek och lyckats uppfostra en bra människa så har man gett allt!

Hur som helst, det blev lite diffust det här.. jag slänger mest bara ur mig vad som finns i huvudet. Därinne förstår jag ju precis vad jag menar, men när det ska printas ner för att delas med andra - så är det ibland svårt att föra det vidare så att folk snappar upp det på mitt sätt. Dessa dagar när vi varit dåliga så har vi ju varit hemma en del och bara umgåtts och jag kommer på mig själv ibland att jag bara sitter och tittar på honom, Liam och blir lika fascinerad var gång över hur stor han blivit, hur fin han är, hur rolig och egendomlig han är allt som oftast och mest av allt så blir jag bara så lycklig över att jag har honom! Hur dålig en dag än skulle vara, så har jag alltid honom.. och vad kan slå det?

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad.. ibland måste man gå igenom lite skit för att hamna rätt och det har jag sannerligen gjort. Jag har världens, för mig, underbaraste sambo som även är en fantastisk pappa.. han har förändrat mitt liv och även gett mig det finaste jag har, vår son. Dem är det bästa som hänt mig  

Nu så, är han mer eller mindre återställd - vår lilla Liam! Diarrén är borta och inatt fick han sova utan några blöjbyten, det tackar vi för! Och givetvis ( inte för att jag hade förväntat mig något annat ) så ösregnar det dagen till ära, just den dagen han mår bra och vi hade tänkt gå ut. Varför inte? :)

Hur som helst, vi myser här hemma istället.. just nu sitter han på golvet och leker med sina I drömmarnas trädgård - figurer och tittar på I drömmarnas trädgård på tv- variation, vad är det? Haha, han är så go! Klockan 12 ska jag tvätta och DET mina vänner, är väl behövligt efter dessa dagar i diarréernas värld! Nästintill hälften av lillemans kläder ligger i tvätten, likaså dussintals av hans sängkläder, handdukar m.m så jag ser faktiskt fram emot tvättiden idag.

Det blev förresten å att jag tvättade fönstrena häromdagen, dem blev så rena och fina så - äntligen! Vårstädade hela lägenheten, rensade bort gamla kläder som inte används mer och städade ur alla köksskåp m.m

För övrigt så hoppas jag att inget drastiskt sker imorgon eller på fredag, för då tänkte jag nämligen försöka komma iväg och handla skor.. ännu en sak som är mer än nödvändigt. Vi får se vad som händer, jag och Liam var på Lindex en sväng igår ( dem ligger här i centrum ju ) och jag fyndade jeans till mig på rean + strumpor, utebyxor och lite annat smått till lilleman. Men ett par snygga, hela och rena skor till det - vore ju inte dumt.  Nu, nu ska jag ta mig en kopp kaffe och mysa med min trollunge.. tjingeling!